My weekend!
Hej! Nu tänkte jag i korta drag summera min trevliga helg! Alla mina helger består av en natt hemma och en natt borta, så varför skulle den här bli annorlunda? Helgen började där skolan slutade, två flugor i en smäll kan man säga. Ingenting går upp mot att höra det sista sekunderna slå på klockan och sen klick så slår minutvisaren över och det är helg! En av de mest fantastiska ögonblicken på veckan. När klockan hade slagit och alla rusade ut tog jag det lugnt och väntade lite som tjuren Ferdinand. Jag satte mig vid mitt skåp och såg igenom alla papper och böcker som skulle få turen att spendera helgen at my crib! Tyvärr så blev det inte så mycket pluggande under helgen men det är en annan femma.
När jag hade fyllt på med ny energi genom att vila och äta plingade det på min lilla dörr. Vem kunde det var? Jo, det var min lilla söta kompis Kim. Hon stod där förväntansfull och nyfiken i sin stora OnePeace sparkdräkt, "go o glad, kexchoklad". När jag såg Kim lite lagom mysig och god undrade jag varför jag är vän med henne. Hon är bara en vanlig individ som alla andra. Eller är det det som gör oss speciella? Ser vi det ovanliga i det vanliga? Egentligen är vi alla likadana men omvärlden och miljön formar oss. Gör oss till de vi är.
Oj oj, upptäckte att jag kom in få lite fel spår, men ibland är det verkligen härligt att skriva det man tänker. Det är som att man är en bil som kör in på parkeringen och får en slags rehab. Lite konstig liknelse men återigen skönt att bara skriva det man tänker och tycker. För det är precis den liknelsen som dök upp i mitt smarta huvud. En blå bil som parkerar, sedan går föraren och bilden återställs. Ja, ni får tycka vad ni vill om mina ideér och tankar, hej då alla vänner.
När jag hade fyllt på med ny energi genom att vila och äta plingade det på min lilla dörr. Vem kunde det var? Jo, det var min lilla söta kompis Kim. Hon stod där förväntansfull och nyfiken i sin stora OnePeace sparkdräkt, "go o glad, kexchoklad". När jag såg Kim lite lagom mysig och god undrade jag varför jag är vän med henne. Hon är bara en vanlig individ som alla andra. Eller är det det som gör oss speciella? Ser vi det ovanliga i det vanliga? Egentligen är vi alla likadana men omvärlden och miljön formar oss. Gör oss till de vi är.
Oj oj, upptäckte att jag kom in få lite fel spår, men ibland är det verkligen härligt att skriva det man tänker. Det är som att man är en bil som kör in på parkeringen och får en slags rehab. Lite konstig liknelse men återigen skönt att bara skriva det man tänker och tycker. För det är precis den liknelsen som dök upp i mitt smarta huvud. En blå bil som parkerar, sedan går föraren och bilden återställs. Ja, ni får tycka vad ni vill om mina ideér och tankar, hej då alla vänner.
Kommentarer
Trackback
