Skola!

Hej, nu är det snart skola och ny kunskaper väntar. Varje dag lär man sig något nytt brukar man säga. Snart ska jag i alla fall plocka ihop mina skolböcker och borsta tänderna, sedan bär det av till kunskapshuset. Hej då och njut av en riktigt trevlig dag, för fredagar är de bästa dagarna.

Det svarta fåret i familjen.

Jag hatar min familj just nu, eller inte Jacob. Han är bara en utfyllnad som varken säger bu eller bä, men mina föräldrar. Jag vet att alla blir irriterade, förbannade och rasande ibland så jag hoppas att det går över snart. Men det är svårt. Det värsta är känslan av att inte kunna prata med dem. Man är så arg att man inte vill vika säg men ändå vill man säga förlåt, men att säga förlåt är samma sak som att säga: Det var mitt fel. Förlåt var ett ord man använde dagligen på dagis och det hade inte så stor betydelse, men idag är förlåt ett av de svåraste orden att säga. Det ligger på tungan och man vill bara skrika ut det men det är inte så lätt. Man slänger lätt ur sig ord som förlåt då och jag är ledsen men hur många gånger menar det igentligen. Tänk er bara i skolan. Hur många gånger har inte en lärare sagt att man skMånga vill inte erkänna det men det är ett stort steg för många. Det är inte bara grejen att säga förlåt utan allt runt det. När man väl har tagit steget och sagt förlåt gäller det att mena det och visa att man är ledsen, men om inte personen tillbaka visar medkänsla och sina egna fel kan det kännas lönlöst. Det värsta att

Ingerfärs te!

Hej bloggen!  Idag har en oinbjuden kompis klängt på mig. Jag vaknade med den i form av en stor klump i halsen som brände, sedan har den följt med hela dagen. Det var ett litet troll som hade krypit ner och lagt sig i min hals under natten. Så hela dagen knarkades det massa halstabletter. Lite senare på kvällen tog mina tabletter slut men inget hindrade mig. Jag tog till plan B. Ingerfärs tee!
Ingefärs tee är väldigt nyttigt för halsen plus att det är gott. Jag slänger in ett litet recept för er som också fått en jobbig kompis på halsen.
Gör så här: Först kokar du upp lite vatten. Sedan skär du ingefäran i bitar och lägger ner det i vattnet, häll sedan ner lite socker för sötmans skull. Låt det sjuda i en stund, sila bort alla ingefärs bitar och njut! Hej då alla prydliga vänner!

Sämlor!

Hej Stina! Nu måste mitt hjärta, nej hela min kropp få lätta på trycket. Just det, jag glömde nästa skriva att jag bara skojade lite med dig i min överskrift. Det är klart att jag vet att det stavas semlor. Nu tänkte jag i alla fall börja berätta om bördan mitt hjärta har fått hålla inne länge nog. Alltså, är jag den enda som verkligen avskyr semlor? Jag mår illa och får fettbilder bara jag tänker på den äckliga lilla saken, jag skojar inte. Det kan bero på att jag inte direkt är något stort fan av varken vitt bröd, vita små bullar, vispgrädde i dess renaste form eller mandelmassa. Alla de där sakerna får mig att må illa inombords och när de dessutom är kombinerade i en stor, fet bomb blir det bara för mycket. Det är som en hamburgare fast äckligt. Finns det någon där ute i vida världen som känner likadant, eller är fettisdagen allas favoritdag? Hej då alla fina människor.

My weekend!

Hej! Nu tänkte jag i korta drag summera min trevliga helg! Alla mina helger består av en natt hemma och en natt borta, så varför skulle den här bli annorlunda? Helgen började där skolan slutade, två flugor i en smäll kan man säga. Ingenting går upp mot att höra det sista sekunderna slå på klockan och sen klick så slår minutvisaren över och det är helg! En av de mest fantastiska ögonblicken på veckan. När klockan hade slagit och alla rusade ut tog jag det lugnt och väntade lite som tjuren Ferdinand. Jag satte mig vid mitt skåp och såg igenom alla papper och böcker som skulle få turen att spendera helgen at my crib! Tyvärr så blev det inte så mycket pluggande under helgen men det är en annan femma.

När jag hade fyllt på med ny energi genom att vila och äta plingade det på min lilla dörr. Vem kunde det var? Jo, det var min lilla söta kompis Kim. Hon stod där förväntansfull och nyfiken i sin stora OnePeace sparkdräkt, "go o glad, kexchoklad". När jag såg Kim lite lagom mysig och god undrade jag varför jag är vän med henne. Hon är bara en vanlig individ som alla andra. Eller är det det som gör oss speciella? Ser vi det ovanliga i det vanliga? Egentligen är vi alla likadana men omvärlden och miljön formar oss. Gör oss till de vi är.

Oj oj, upptäckte att jag kom in få lite fel spår, men ibland är det verkligen härligt att skriva det man tänker. Det är som att man är en bil som kör in på parkeringen och får en slags rehab. Lite konstig liknelse men återigen skönt att bara skriva det man tänker och tycker. För det är precis den liknelsen som dök upp i mitt smarta huvud. En blå bil som parkerar, sedan går föraren och bilden återställs. Ja, ni får tycka vad ni vill om mina ideér och tankar, hej då alla vänner.

RSS 2.0